Fisketips

Tips och tricks för lyckat pimpelfiske vid Malgomaj.


Anledningen till att de flesta som åker till Malgomaj orkar stå och huttra på isen i blåst och kyla är förstås det här:

Tanken på att kunna bända upp en möjlig rekordröding på isen får nordanvinden med 25 graders kyla att kännas som en tropisk fläkt över sandstranden med sina svajande palmer.

Nåväl – kanske inte riktigt. Men ändå …


Om du tar en ordentlig titt på fisken på fotot så inser du att lirka upp en best av det där slaget genom pimpelhålet innebär vissa praktiska problem.

 

Det finns alltid flera sätt att tackla ett problem. Till exempel råstyrka: ”räcker det inte med mycket kraft – så tar vi i mer”.

Den taktiken kommer inte att leda dig till några rödingrekord med foton i fisketidningar.

Lösningen är ”klurighet”.

Att sätta hårt mot hårt med en storröding kommer obevekligen att leda till att någon del av utrustningen ger vika. Om inte linan går av så kommer kroken att brista. Eller bara rivas loss från fisken.

Istället ska du tänka så här; ”flexibelt är starkt” och ”tid löser problem”.

Då storrödingen nappar gör du ett mothugg som nitar fast kroken i munnen på fisken.

Och den kroken ska vara BRA!

En bra krok är inte bara hård den heller. Den ska hellre vara stark men seg så att den kan dras rak som en synål utan att den flyger av. De beten som säljs billigt duger bra till att dra upp abborrar med, men de är inte gjorda med fiskar av Malgomajformatet i åtanke.


Linan då? Är det inte bäst att satsa på en flätlina som håller för 20 kg dragstyrka?

Nja.

Flätlinan är bra till mycket, men inte till allt. Flätlinorna samlar gärna is och det är inte en bra egenskap vid pimpelfiske. Det andra och än värre problemet är att de är stumma. Det bästa sättet att undvika att kroken går av eller tappar sitt fäste är att dämpa rycken som fisken gör. En monofillina töjs upp till 15 % av sin längd innan den går av. Alltså om du har 10 meter lina så töjs den 1,5 meter innan man hör det hemska knäppande ljudet av en bristande lina som alla fiskare har lärt sig att hata. En bra monofillina av dimensionen 0,25 mm håller för ca 6 kg. Som en jämförelse brukar jag berätta om ett test av hållbarheten av ett havsfiskespö. Jag drog spöet mot en våg så våldsamt att jag blev rädd för att spöet skulle splittras i tusentals flygande bitar av kolfiber som skulle döda mig eller i bästa fall bara göra mig blind.

Då drog jag med 7 kilos kraft.

Så 6 kg räcker väl.

Och som en ytterligare säkerhetsåtgärd ska du ha ett lite längre pimpelspö som är försedd med en haspelrulle som du oljat in med lättflytande olja istället för rullfett som fryser och gör rullen obrukbar i kyla.

Att drilla upp en stor fisk med ett vanligt pimpelspö är svårt. Då fisken har gjort en rusning på 30 meter och du halar in den genom att hålla i linan med fingrarna och lägger linan på isen. Det hela kommer att sluta med en katastrof då fisken gör sin nästa rusning. För då har vinden lekfullt lagt linan du har på isen två varv runt isborren och ett varv runt varje bit av iskross som ligger på isen.

Det blir inte bra.


Så nu då du har krokat din drömröding, så kommer den att rusa iväg som en raket och då ska du lugnt vänta ut den och fundera på hur mycket lina du egentligen spolade upp på rullen kvällen innan. Ifall den slutat rusa före linan tagit slut så pumpar du bara in den lugnt mot pimpelhålet igen.

Om och om igen. Ha inte bråttomt utan låt tiden jobba för dig. Tiden är din bästa vän och gör din motståndare tröttare och tröttare.

Och till slut börjar den ge med sig.


Och det är nu du ska vara vaksam!


En lång monofillina är förlåtande och dämpar de knyckar som fisken gör som en gummisnodd. En kort lina töjs inte lika mycket. Så istället för att försöka parera fiskens knyckar under pimpelhålet med bara en meter lina ute, är det bättre att gå ifrån pimpelhålet några meter och drilla fisken därifrån tills den har kroknat helt.

Sedan bör man säkra fisken med en ordentlig huggkrok, dvs ingen teleskoptjafsleksakshuggkrok, och fundera ut hur du ska få den igenom pimpelhålet.

Att använda sig av en isborr i diameter 200 mm är inte så dumt …


Själva fisket då?

Malgomajrödingarna är förtjusta i blinkpirkar (med eller utan blänke) med en relativt stor mormyska hängande 40-50 cm nedanför.

Bra färger för Malgomaj från vänster: Knallgul, Standard och Ragnaröding.

Mitt på vintern går fisken gärna 4-5 meter under isen där bottendjupet är mer än 20 meter. Ett pimpelekolod kan då underlätta fisket genom att det visar djupet där firrarna går för dagen. Om inte annat så funkar ekolodet som tidsfördriv medan man väntar på det stora hugget.

De flesta dagarna föredrar fisken helt stillastående beten. Andra dagar kan man lura dem bättre genom att fiska igenom djupet en meter i taget med långa pauser varvade med försiktiga darrningar. Att vifta mycket med spöet verkar mest bara skrämma fisken.

På våren kan man hitta fisken på grunt vatten och du får kanske se en storröding genom pimpelhålet.

BRRR!

Då är nog mörka mormyskor med en yvig simrörelse den rätta melodin.


kikmete.se/Lasse Aarnipuro